En lång artikel men trevlig läsning en vårdag.
Saxat ur Båtnytt.
Varför vill många förbjuda vattenskotern?
Vattenskotern är ett redskap perfekt för dagturer, utflykter och strandhugg. Den är tystgående, bränslesnål och ger minimalt med svall. Bland ungdomar klassas den som det roligaste som hänt båtlivet på åratal. Men regeringen försöker ömsom stoppa den, ömsom begränsa dess användning. Emot alla EU-regler. Båtnytts chefredaktör Mats Göthlin ryter till i vattenskoterfrågan.
Varför vill många förbjuda vattenskotern? Varför bedriver regeringen, vilt påhejad av Naturvårdsverket, något som närmast kan liknas vid en förföljelse av vattenskotern? Okunnighet eller missförstånd skulle jag vilja säga är den främsta orsaken. Man ser inte, eller vill inte se, vad vattenskotern är för sorts farkost.
Under slutet av 80-talet och i början av 90-talet vann ett vattenskoterliknande redskap spridning i Sverige. Det handlade om vad man vanligen kallar Jet-ski. Den ingår numera i det övergripande begreppet sjunkmaskiner som flyter endast i planingsfart. De hade miljöovänliga tvåtaktsmotorer med hög ljudnivå. Eftersom man inte kan köra sakta med dem utan att de nästan sjunker höll förarna hög hastighet. De användes också nära stränderna. De irriterade och störde naturligtvis.
Jet-skin är ett rent tävlingsredskap att jämföra med speedwaycyklar och motocrossmaskiner. De är numera förbjudna på allmänna farvatten. Nota bene med stöd av EU-kommissionen. Ingen opponerar sig mot det. Det är lika naturligt med ett sådant förbud som att Tony Rickardsson & co inte får köra speedway på allmänna vägar. Under 90-talet kom vattenskotern till Sverige. Den är ett helt annat redskap. Missbruket av Jet-skin hänger dock kvar i folks medvetande och många, inklusive regeringen, drar vattenskotern över samma kam. Men vattenskotern är ett förträffligt och lättillgängligt färdmedel.
Med sin moderna fyrtaktsmotor är den miljövänlig, bränslesnål och mycket tystgående. Den är bevisat snålare och tystare än vanliga motorbåtar. Vågsvallet är minimalt. Den är säker med sin jetdrift. Den tar lite plats och stör inte en själ – om den inte missbrukas. Vilket förstås gäller allt på sjön. Det mesta som missbrukas uppfattas som störande.
Hade inte Jet-skin kommit först och väckt så heta känslor hade troligen vattenskotern aldrig förbjudits.
Illa underbyggd
Alla argument mot Jet-ski faller platt till marken när de används mot vattenskotern. Man hör fortfarande ”miljöovänlig” och ”hög ljudnivå” som argument mot vattenskotern. Inget kan vara mer felaktigt. ”Bara en leksak”, hörs också emellanåt. Om vattenskotern nu skulle vara ”bara en leksak”, vilket den inte är, så är ju det i sig inget argument för ett förbud. Ska leksaker förbjudas? Vad är då vattenskidåkning, lek eller allvar? Är det fel att ha roligt – att leka på sjön?
Det som kvarstår av alltihop är att redskapet uppmuntrar till lek och buskörning. Det finns dock ingen som helst statistik över hur mycket och hur ofta vattenskotern ”stört”. Det handlar om subjektiva omdömen från människor som känner sig störda och hör av sig till sjöpolisen eller kustbevakningen. Exakt vari störningen består undersöks sällan.
Irritation över att skotrar ibland kör i cirklar kan räcka för att klaga hos polisen, men att köra i cirklar är inte liktydigt med att störa. För att anses störa krävs mer än så. Det har ju rätt stor betydelse var man kör. Jag har sett fler RIB-båtar köra omkring kors och tvärs i vågor än jag sett vattenskotrar köra i cirklar.
Innan ett förbud genomdrivs önskar man givetvis sakliga argument och fakta. Statistik över hur mycket och i vilken form vattenskotern (inte Jet-skin) stört. Någon sådan statistik finns inte. Det brukar man få från remissinstanser som sjöpolis och kustbevakning. Den nuvarande vattenskoterförordningen drevs igenom i tysthet utan remissomgång. Och ser ut därefter. Bara det att tillåta vattenskoterkörning endast i de ur säkerhetssynpunkt sämsta av alla områden – farlederna! Att hela förordningen strider mot EU-rätten. Att alla åtal mot dem som brutit mot förordningen slutat med frikännande, nedlagt åtal eller hänskjutning till EUdomstolen, visar ytterligare hur illa underbyggd den nu gällande vattenskoterförordningen är.
Tiderna förändras
Det handlar också om en negativ inställning till något nytt. En motvilja mot förändring. Ett exempel: Jag skrev i förra numret av Båtnytt hur jag och min bror i vår barndom åkte på en vedboddörr efter en campingbåt i 12 knop. I dag ser de flesta tillbaka på detta med en lite romantisk, nostalgisk attityd. Så var det inte 1956. Då såg många snett på företeelsen och vi fick massor av ilskna blickar. Vi åkte ju bara omkring för att ha skoj, vi tolvåriga grabbar. Utan mål, utan mening.
Utombordsmotorerna som tog svenskt båtliv i besittning under 50-talet ska vi inte tala om. De var en plåga. Miljö pratade man inte om, det var ett okänt begrepp på den tiden, men det fruktansvärda oljudet och de på tok för höga farterna slog belackarna ner på. Så långt som till förbud gick det dock aldrig. I dag är utombordsmotorn och farter runt 20–25 knop, som det då var tal om, fullständigt accepterade. Liksom vattenskidåkning och surfande på en planka dragen av en båt. I dag kan vi se hur mycket gott som har kommit av utombordsmotorn och hur mycket den har tillfört båtlivet och vilken glädjekälla de roliga ”lekarna” på sjön är.
Se till möjligheterna
Jag inbjöd i somras ett gäng ungdomar och tre äldre personer att prova på vattenskoteråkning. Ingen hade tidigare kört vattenskoter. Sjövana fanns hos de flesta, men inte mycket mer. På det här uppslaget redovisas vad fyra av dem tyckte. De övriga var inte ett dugg mindre positiva. Jag har aldrig sett en sådan entusiasm och glädje för något på sjön. Den slår alla rekord. En sådan entusiasm måste tas till vara. De vuxna var lika saliga de.
Under vårt prov som pågick en hel eftermiddag (på tillåtna vatten) körde vi runt, kors och tvärs, fram och tillbaka. Gav minimalt ljud, rev knappt upp något svall. Under våra fyra timmar på Kanholmsfjärdens västra ände passerade tre jättelika RIB-båtar i minst 60 knop med dånande motorer. En vattenskidåkare körde fram och tillbaka i två timmar med en högljudd utombordare. Daycruisers, styrpulpetare och alla möjliga motorbåtar passerade i en strid ström. Vill man leta efter oljud i skärgården är det inte svårt. Men inte kommer de från vattenskotern.
Ett av de stora problemen med båtlivet i dag är att ungdomen flyr det. Här har vi något som tilltalar ungdom och lockar dem till båtlivet. Låt oss se det positiva med vattenskotern, se dess enorma möjligheter i stället för att bara se de negativa sidorna. Låt oss lära ungdomarna att köra med omdöme, att ta hänsyn och inte störa, vilket inte utesluter lek. Ta till vara vattenskoterns möjligheter i stället för att förbjuda den. Till sist, för att undvika alla missförstånd. Jag är emot buskörning. Den ska självklart stävjas. Vi har redan lagar som klarar av det. Men jag är emot förbud. Särskilt av något som har så många positiva sidor.
Kristoffer Wallentin
– Den gick mycket stadigare än jag trodde. Man har
kontroll hela tiden. Att ha 160 hästar under rumpan
känns lite läskigt, men samtidigt härligt.
Det här är klart roligare än att köra med en vanlig båt.
Jag tror definitivt vattenskotern kan locka många att
komma ut på sjön. Synd bara att den är så dyr.
Mårten Göthlin
– Jag tog det ganska lugnt. Man behöver inte alls köra
fort för att det ska vara roligt. När vi körde i 25 knop
kändes det som 50.
Jag har rott, paddlat kajak, seglat och åkt motorbåt,
men det här bräcker allt jag varit med om på sjön. Accelerationen
är enorm. Det vore kul att få köra på en
slalombana. Då blir det lite som att åka skidor.
Yin Ciang
– Det går inte att beskriva. Otroligt kul. En enorm känsla.
När jag satt bakom Mårten och han accade var det
så härligt. Jag grät.
Grät du?
– Ja, jag grät av lycka och jag dreglade på Mårtens
axel. Jag har varit lite på sjön tidigare, men det här
slår allt. Det roligaste jag har varit med om.
Nicklas Melin
– Att vara så nära vattnet är härligt. Det ger större
känsla än i en vanlig båt. Man kan ju använda skotern
till att åka vattenskidor också. Då blir det dubbelt
roligt.
Vi välte en gång när vi skulle byta besättning och
fler stod på en sida. Men vi reste upp skotern utan problem.
En man klarar det.
Skrivet av Mats Göthlinmats_04.jpg på tidningen Båtnytt Maj 25, 2006
GPS 64,4 Knop